previous | next
 
 
 

STADEN GLITTRADE
Staden glittrade på avstånd, och
jag stannade. Det var så vackert med
anläggningar och terrasserade trädgårdar,
liksom vattengenomlyst, och jag såg allt
mycket tydligt. Jag tänkte på de stora städerna
med katedraler, och hembygdsmuseerna på
landsorten i Sverige, och älggräset som doftade
så starkt, och jag mindes hur fäst jag hade varit
vid den lilla katten med de fläckiga tassarna som
sprang bort och hur jag hade saknat den.
Jag såg mig om och någon grät, jag kunde
inte beakta det. Staden var av genomskinligt glas.
Jag stod där. Jag såg min dominerande kärlek.
Av pärlor skimrande. De svarta svanarna. Kalcedon.
Jag försökte locka på den lilla katten. Allt glittrade.
Jag tvekade, jag visste allt, jag skulle
inte komma tillbaka.
The City was Sparkling
The city was sparkling at a distance, and
I stopped. Everything looked so beautiful,
the street plans and the terraced gardens,
as if water-transparent, and I saw it all
very clearly. I thought about the great cities
with cathedrals, and the small local museums in
the countryside in Sweden, and the meadow-sweet with its
strong fragrance, and I remembered how attached I had been
to the little kitten with the spotted paws who
ran away and how I had missed it.
I turned around and someone was crying, I couldn’t
pay attention to it. The city was made of transparent glass.
I stood there. I saw my pre-eminent love.
Shimmering of pearls. The black swans. Chalcedony.
I tried calling the small kitten. Everything was sparkling.
I hesitated, I knew everything, I would
not come back.